måndag 26 november 2007

Kärlek, kärlek, kärlek...

Hej var och en av er!

Idag vill jag sprida den kärlek, frid och tillit som jag känner. Har då något hänt i egentlig mening för att jag ska må så här gott? Både ja och nej. Verkligheten är maya dvs en illusion, en slöja som gör att vi glömmer bort vilka vi egentligen är och gör att vi ser på och uppfattar världen genom ett slags glasögon som ger oss tunnelseende. Vi ser en så liten del av sanningen och det gör att vi lätt tror på just den lilla sanningen. Men som vi alla vet är det svårt, ja rent av omöjligt att lägga ett pussel med blicken bara på en enda pusselbit. Därför strävar nu mänskligheten med att förändra synen på den lilla verkligheten. Vi får allt fler pusselbitar...allt fler godbitar till Livets STORA pussel.

Vårt medvetande tillhör den STORA sanningen...och därför är också strävan efter ett gränslöst medvetande, efter det gudomliga inte övernaturligt, konstigt eller märkligt. Det är vår innersta essens, vårt arv, vår inre vetskap om att det finns något mer där ute...eller mer korrekt där inne...

Vårt sökande inåt gör att vi får ett större vetande, en större förståelse och ett större inre ljus som lyser upp vägen för oss själva och andra. Det är så härligt...vi går in i oss själva och hittar där en ännu större rymd...Fascinerande! Vi är alla i sanning rymdvarelser, precis som Björne i Björnes magasin säger till Kerstin. "Vi bor på jorden och jorden är en planet i rymden alltså är vi rymdvarelser!" Björne kan man alltid lita på! :)

I min mening, bortom mayan, existerar bara kärlek...Bortom, Bortom är Inom, Inom...Där är frid, kärlek och tillit ALLT SOM ÄR. Därför vilar jag idag i detta. Och sänder er genom cyberrymden all min kärlek. Andas in och fyll er egen inre rymd av de kärlekspartiklar som nu svävar till er...Från mitt hjärta till er alla. KÄRLEK. KÄRLEK. KÄRLEK.

Stor Björnkram Ängel Didalarion


onsdag 14 november 2007

Att vara sjuk kan vara något bra...

Hej på er!

Tog igår det tuffa beslutet att ställa in min resa till min bästa vän John i Skokloster (suck!) och alla mina arbetsdagar jag såg fram emot i Umeå. Men min kloka kropp sade sitt och när kroppen pratar då vill jag välja att lyssna...Trots att det kändes oerhört tungt att göra så många människor besvikna och däribland även min bästa vän. Jag våndades en hel del innan jag tog mod till mig och ringde och ställde in. Att leva som jag lär även i detta...lyssna på kroppens signaler, ge mig själv vilan. Hörde när jag frågade min inre röst eller Gudsaspekt om råd att ibland är det inre arbetet viktigare än det yttre. Den här gången var en sådan gång.

Förstod idag att jag just nu bearbetar inre stagnerad energi i mitt system. När jag gör det hjälper jag även jorden med sina "blockeringar". Kändes plötsligt mycket bättre att vara sjuk när jag får hjälpa jorden samtidigt! :)

Igår kväll var ett program om Astrid Lindgren. Vet ni hur det kom sig att hon verkligen började skriva barnböcker? Dessa skatter på jorden? Hon stukade foten. Hennes vän sa i programmet att hon hade aldrig gjort det annars för hon var en sådan "do:er" (ngn som GÖR saker). Det krävdes att hon var tvungen att hålla sig inomhus o vara still...så fanns plötsligt tiden att plita ner berättelserna om Pippi...

I vilan, som ibland kroppen ger oss genom sjukdom, föds många idéer och stora drömmar. Insåg (igen!) hur viktig vilan är för alla oss "görare" runt om i världen. Vilar vi får vi också orken att göra mer...

Så passa på nu när dagarna är korta att vila mer. För nästa år kommer ljuset!!! Och då... DÅ KAN VI GÖRA UNDERVERK TILLSAMMANS IGEN!

Stor änglakram
Maria Didalarion

lördag 3 november 2007

Polariteten inom oss

Hej allesammans!

Precis som jorden och allt levande ryms det polaritet också inom oss människor. En vanlig polaritet man brukar tala om i andlig utveckling är den maskulina respektive den feminina polariteten. Jag fick förra veckan insikten i att jag ofta går över till min maskulina polaritet, trots att min innersta essens är den kvinnliga energin. Vi ska naturligtvis ha båda dessa energier i våra system, men för mig som kvinna, kändes det viktigt att nu få knyta an till min innersta essens igen. Få vara kvinna fullt ut och älska den vackra kvinna jag är...

Jag insåg, mellan tårarna, att mitt innersta väsen av olika anledningar har valt att skydda sig med den maskulina energin för att slippa vara alltför öppen och sårbar. Jag har lurat mig själv att tro att jag är starkare när jag är i min maskulina polaritet...Det stämmer inte alls! :) Att vara sårbar ÄR att vara stark. Men jag är också oerhört tacksam för min maskulina energi. Den har också fört mig framåt och gjort att jag vågar agera utifrån mitt hjärta. Den gör att jag hela tiden går framåt. Den har gjort att jag vågat tex starta företag.

Jag är den jag är. Kvinna. Med ett stort sårbart hjärta. Nära till alla känslor som gör mig oerhört levande! En man sa en gång till mig: - På ett sätt LEVER kvinnor faktiskt mer just för att ni är så nära era känslor. Ni är så föränderliga...Det stämmer så väl. För livet självt är ju förändring! Det kvinnliga ska vara föränderligt. Det maskulina mer principfast och gränssättande. Tillsammans kompletterar vi varandra. Och dessa båda energier kompletterar varandra även inom oss.

Slutsats: Inom oss och i våra liv ska vi se både vår maskulina och feminina energi som en tillgång. I vår relation med oss själva ska vi älska oss själva för de vi är och samtidigt vara i kontakt med vår innersta essens, vare sig den är maskulin eller feminin.

Kram Maria Didalarion