Vi skapar både
medvetet och undermedvetet. Vi skapar även på Ande-nivå tillsammans med Livet,
den omedvetna nivån. Och vi hör ihop och påverkas av alla runt oss som
samtidigt också skapar. Dessutom påverkas din skapelse av allt och alla som
existerar genom att vi hör ihop och bildar ett kollektivt medvetande. Eftersom upplevelser
i sig inte har något värde förutom det värde vi ger dem är det viktigt att
förstå helheten för att greppa att även att du skapar ditt liv så är det inte
för den skull säkert att det blir som du vare sig tänkt dig eller vill på medveten
nivå. Det innebär för den skull inte att du på något sätt misslyckats!
Din skapelse måste t e
x ha understöd av Livet för att kunna bli till en reell upplevelse. Även om du
tänker, visualiserar, känner och affirmerar allt vad du orkar om något du vill
ha kanske det ändå inte sker. Det beror på en mängd olika faktorer; Du hör ihop
med hela Livet och med allt och allting som det inrymmer. Ditt liv är inte
separerat från vare sig Livet självt eller andra. Du ingår i upplevelser som
andra skapat. Ditt skapande kan också vara helt omedvetet för dig. Det innebär
att även att du är en gudsdel i kontakt med ”havet” så är du fortfarande en
droppe i det, tillsammans med fler droppar, alla med olika viljor. På din innersta
djupaste nivå, ofta kallat, högsta nivå har du bestämt situationerna och
rollinnehavarna. Du har skapat allt i den bemärkelsen, men på din reella nivå
här är du omedveten om detta. Du kan när du vet detta, inte ge dig skuld
någonsin. För allt sker av en anledning, ingenting är en tillfällighet. Du
minns bara inte alla orsaker till ditt skapande. Och kan i egentlig mening inte
skuldbelägga dig själv. Det är omöjligt. För vad? Du minns ju inte ens för vad?
Du behöver påminna dig
om att det som sker, sker av en djup anledning, i samförstånd med livet och
allt det inrymmer. Av en anledning som du inte alltid minns eller inte ännu känner
till. Det du inte känner till bör du inte ge dig själv skuld för. Det kan ju
lika gärna vara exakt det du skulle skapa? Kanske borde du fira istället? Hur
ska du kunna vara helt säker?
Smärta är lika viktigt
som njutning och bör värderas så för att inte ge upphov till skuld i ditt
skapande. När du i ditt liv möter smärta är det inte för att du misslyckats med
din skapelse. Det borde därför heller inte vara ett skäl till skuld gentemot
dig själv. Smärtan finns där av en anledning. Även smärtan bär på djup insikt.
Det finns en vanföreställning
hos många att om du följer din gudomliga plan eller ditt hjärta så kommer du
inte möta någon smärta. Det resonemanget överensstämmer inte alls med den
information jag får vara kanal för. Smärta är en viktig del av vår
livsupplevelse, eftersom den ger upphov till fantastiska mänskliga egenskaper
som: empati, förståelse, insikter, viktiga lärdomar, ödmjukhet och ännu mer. Ofta
är smärta det som får dig att göra viktiga förändringar i ditt liv. Ibland är
smärta det som får dig att göra något helt nytt. Även när du har en önskan och
längtan efter att vara en medveten skapare kommer du vara människa framförallt.
Det är därför du är här. För att vara mänsklig. För att lära dig att vara
medmänsklig. Smärta hjälper dig med detta. Jag brukar skämtsamt säga (och
missförstå mig nu rätt): ”När du skapat något bra. Känn dig stolt! När det
händer tuffa eller jobbiga saker i ditt liv, ge Livet skulden!” Livet klarar
att bära mer än du. Livet är större.
Jag menar helt enkelt
med det att du inte ska gå i fällan att tro att du är enväldig skapare i ditt
liv opåverkad av andra och Livet. Det kan du inte vara eftersom allting är
sammanlänkat. Du är en pusselbit. Du är Skaparen på din allra mest innersta
nivå, men du kan inte kräva att ditt Lilla jag alltid ska minnas och bära
ansvaret för det ditt Stora jag skapar och gör. Vet du att du är en del, med
många nivåer, som ihop med andra delar bildar helheten och tillsammans både
skapar och är skapade av Livet får du utveckla en tillit att allting som händer
är upplevelser som utvecklar dig. Upplevelserna är samtliga Livets gåva till
dig. Det finns inga upplevelser som är bra eller dåliga i den här meningen.
Däremot kan du utvecklas genom dem. Så nästa gång det händer något jobbigt,
erkänn smärtan och känn den fullt ut. Skapa ingen skuld. Be om stöd i det
svåra. Det är därför vi är många här. Fundera, när smärtan minskat något, på
vad det kan finnas för insikter i det svåra. Ge det smärtsamma en mening. Ditt
lidande minskar i samma takt som meningen börjar uppenbaras för dig när du erkänt
smärtan, blivit alert och uppmärksammat insikten.
Du är en modig skapare
som skapat smärtsamma upplevelser i ditt liv. Var stolt.