Glad påsk!

Hej på er kära bloggare!

Nu är det påsk och jag är hemma hos mina vackra föräldrar tillsammans med mina barn. Vi har just ätit godis... och jag längtar efter solen och att att få knyta på mig joggingdojjorna och bli piggare, starkare (och lite smalare... :)!

Jag har utvecklats enormt mycket de sista veckorna! För det är jag så tacksam. Jag gjorde en riktig resa in i mig själv genom att jag skaffade mig själv en halsböld, ilska riktad mot mig själv... Vilket självplågeri! Att ha och genomleva så mycket smärta trodde jag knappt var möjligt, men...kroppen är fantastisk på mer än ett sätt. När en sjuksköterska håller fast en och en läkare kör en lång nål rakt in i bölden för att därefter skära i den...ja, då önskade jag att kroppen hade stängt av. Men det gör den inte! Jag tuppade nästan av...och fick därefter ligga inlagd med dropp. Smärtsamt, ja. Lärorikt, JA! Detta fick mig att titta riktigt djupt in i mig själv, betrakta mina rädslor och även all den ilska som låg överst och som blev till en halsböld. Jag lärde känna mig själv på ett djupare plan. Och jag blev efter att de tömt ur giftet i halsen fyra gånger otroligt lätt i hela mig. Som något riktigt gammalt och giftigt nu lämnat mig för gott. Fantastiskt!

Sedan dess har jag beslutat att älska mig själv mycket mer. Förlåta mig själv för alla de val jag gjort och gör i mitt liv. Sluta upp att tycka illa om mig själv när jag vet att jag alltid gör mitt bästa utifrån den jag är i varje ögonblick. Detta gäller oss alla. Vi gör alltid vårt bästa. Utifrån den kunskapsnivå, den medvetandenivå och den självkärleksnivå som vi har just i det nuet.

Så om någon tror att jag nyss varit sjuk så tar ni fel. Jag har nyss läkt, förlåtit mig själv och blivit mer hel. Det är vad jag upplevt. En resa in i mig själv (läs min själ) och in i en ännu större kärlek. Som av en slump, just detta år som jag utnämnt till Självkärlekens Gyllene År. Livet är vackert.

Kramar
Maria Didalarion

Kalles Klätterträd

Vet ni vem jag träffade ombord på ett flygplan till Oslo tidigare idag? Jag mötte Kalle. Ni vet han som har ett eget klätterträd. Och han har Emma, hon som finns i fantasin och är fin... Trodde ni att han var på låtsas precis som jag? Näe, han är på riktigt. Eller så är allt på låtsas, hur ska man veta det. Jag menar, EGENTLIGEN?!?

En ängel och TV-Kalle på samma flyg? Vad är oddsen för det?

Och vet ni, han trodde kanske fram tills idag, att änglar var på låtsas... Fast jag är ju på riktigt, tror jag. Oftast i alla fall! Allt är ju relativt, åtminstone om man frågar Einstein. Tack vare mötet med Tobias (ja, han heter det oxå:) fick jag idag flera insikter om mig själv och livet. Jag kom på (igen!) hur mycket jag älskar att resa och möta nya människor som speglar upp nya aspekter inom mig själv. Vem visste före idag att det nu är dags att ta fram drömmaren och livsnjutaren i mig? Hon som skrattar, ler och dansar under och med stjärnorna?


"Ur kaos föds den dansande stjärnan" (Friedrich Nietsche) var orden jag läste strax innan Tobias och jag började prata. Exakt samma ordspråk som Gunilla, en av mina bästa vänner gav mig bara ett par dagar tidigare. En slump? Den existerar inte för mig. Kaoset jag nyss upplevt i mitt liv är nu slut. Ikväll förstod jag det. Mötet med Kalle och den glädje, sprudlande charm och barnsliga, om du så vill, underbara energin mötte jag på flyget till årets första uppdrag , en tvådagars kurs för inkarnerade änglar i Oslo. Han visade att denna tunga perioden nu är slut. Tack Tobias. Einstein sa förresten även att kunskap inte är någonting i jämförelse med fantasin. Det har Kalle förstått. Och jag med. Följ din glädje, din egen lyckokompass i kroppen och låt dina drömmar vägleda dig. Följ din dröm och låt inte någon ta dina drömmar ifrån dig!

Var inte rädd för kaos. För ur kaos föds dansande stjärnor. Vi är lysande!

Kram Kapten Zoom!!! Galaxer i mina braxer!!!! :)

Av konungar och stjärnor kommen...
Er Didalarion

Stockholm!!!

Hej på er!

Nu är jag i Stockholm och ska efter en intensiv, rolig och givande vecka i vår vackra huvudstad imorgon åka hem. Jag är så tacksam över att ha så fina vänner! Min bästa vän Prins John kom in till Stockholm och har bott här med mig hela veckan och varje dag har jag fått healing innan jag somnat. Fantastiskt! Vi har provat tre olika indiska restauranger och han har skött disken och fixat gott te varje dag.

Min fina vän Kung Jonas ordnade underbart boende mitt på Drottninggatan. Jag har känt mig som en drottning hela veckan! Som en dröm... Att varje dag få vakna i en vacker lägenhet full av kärlek (eftersom den tillhör två fantastiska ljusvarelser!), bara gå utanför dörren och befinna sig mitt i ett julpyntat Stockholm. Som semester... (även om jag arbetat varje dag). Livet är gott. Life is hot, hot, hot! :)

Har haft två föredrag, en workshop och träffat flera nya fina människor som kommit på privata sessioner. Och hunnit med att träffa både nya och gamla vänner... Vi träffades i nätverket Gyllene ringar av Kärleksenergi och det var en magisk kväll som avslutades med en kraftfull initiering. Magi!

Lite shopping ska det bli imorgon, innan x2000 tar mig till Småland och mitt lilla mysiga hus som strax är inflyttningsklart. Jippee! Jul i nytt hus där kakelugnarna väntar på att spraka i juletid. Imorgon julklappsdags!

Kramar Drottning Didalarion

Kärlek, kärlek, kärlek...

Hej var och en av er!

Idag vill jag sprida den kärlek, frid och tillit som jag känner. Har då något hänt i egentlig mening för att jag ska må så här gott? Både ja och nej. Verkligheten är maya dvs en illusion, en slöja som gör att vi glömmer bort vilka vi egentligen är och gör att vi ser på och uppfattar världen genom ett slags glasögon som ger oss tunnelseende. Vi ser en så liten del av sanningen och det gör att vi lätt tror på just den lilla sanningen. Men som vi alla vet är det svårt, ja rent av omöjligt att lägga ett pussel med blicken bara på en enda pusselbit. Därför strävar nu mänskligheten med att förändra synen på den lilla verkligheten. Vi får allt fler pusselbitar...allt fler godbitar till Livets STORA pussel.

Vårt medvetande tillhör den STORA sanningen...och därför är också strävan efter ett gränslöst medvetande, efter det gudomliga inte övernaturligt, konstigt eller märkligt. Det är vår innersta essens, vårt arv, vår inre vetskap om att det finns något mer där ute...eller mer korrekt där inne...

Vårt sökande inåt gör att vi får ett större vetande, en större förståelse och ett större inre ljus som lyser upp vägen för oss själva och andra. Det är så härligt...vi går in i oss själva och hittar där en ännu större rymd...Fascinerande! Vi är alla i sanning rymdvarelser, precis som Björne i Björnes magasin säger till Kerstin. "Vi bor på jorden och jorden är en planet i rymden alltså är vi rymdvarelser!" Björne kan man alltid lita på! :)

I min mening, bortom mayan, existerar bara kärlek...Bortom, Bortom är Inom, Inom...Där är frid, kärlek och tillit ALLT SOM ÄR. Därför vilar jag idag i detta. Och sänder er genom cyberrymden all min kärlek. Andas in och fyll er egen inre rymd av de kärlekspartiklar som nu svävar till er...Från mitt hjärta till er alla. KÄRLEK. KÄRLEK. KÄRLEK.

Stor Björnkram Ängel Didalarion

Att vara sjuk kan vara något bra...

Hej på er!

Tog igår det tuffa beslutet att ställa in min resa till min bästa vän John i Skokloster (suck!) och alla mina arbetsdagar jag såg fram emot i Umeå. Men min kloka kropp sade sitt och när kroppen pratar då vill jag välja att lyssna...Trots att det kändes oerhört tungt att göra så många människor besvikna och däribland även min bästa vän. Jag våndades en hel del innan jag tog mod till mig och ringde och ställde in. Att leva som jag lär även i detta...lyssna på kroppens signaler, ge mig själv vilan. Hörde när jag frågade min inre röst eller Gudsaspekt om råd att ibland är det inre arbetet viktigare än det yttre. Den här gången var en sådan gång.

Förstod idag att jag just nu bearbetar inre stagnerad energi i mitt system. När jag gör det hjälper jag även jorden med sina "blockeringar". Kändes plötsligt mycket bättre att vara sjuk när jag får hjälpa jorden samtidigt! :)

Igår kväll var ett program om Astrid Lindgren. Vet ni hur det kom sig att hon verkligen började skriva barnböcker? Dessa skatter på jorden? Hon stukade foten. Hennes vän sa i programmet att hon hade aldrig gjort det annars för hon var en sådan "do:er" (ngn som GÖR saker). Det krävdes att hon var tvungen att hålla sig inomhus o vara still...så fanns plötsligt tiden att plita ner berättelserna om Pippi...

I vilan, som ibland kroppen ger oss genom sjukdom, föds många idéer och stora drömmar. Insåg (igen!) hur viktig vilan är för alla oss "görare" runt om i världen. Vilar vi får vi också orken att göra mer...

Så passa på nu när dagarna är korta att vila mer. För nästa år kommer ljuset!!! Och då... DÅ KAN VI GÖRA UNDERVERK TILLSAMMANS IGEN!

Stor änglakram
Maria Didalarion

Polariteten inom oss

Hej allesammans!

Precis som jorden och allt levande ryms det polaritet också inom oss människor. En vanlig polaritet man brukar tala om i andlig utveckling är den maskulina respektive den feminina polariteten. Jag fick förra veckan insikten i att jag ofta går över till min maskulina polaritet, trots att min innersta essens är den kvinnliga energin. Vi ska naturligtvis ha båda dessa energier i våra system, men för mig som kvinna, kändes det viktigt att nu få knyta an till min innersta essens igen. Få vara kvinna fullt ut och älska den vackra kvinna jag är...

Jag insåg, mellan tårarna, att mitt innersta väsen av olika anledningar har valt att skydda sig med den maskulina energin för att slippa vara alltför öppen och sårbar. Jag har lurat mig själv att tro att jag är starkare när jag är i min maskulina polaritet...Det stämmer inte alls! :) Att vara sårbar ÄR att vara stark. Men jag är också oerhört tacksam för min maskulina energi. Den har också fört mig framåt och gjort att jag vågar agera utifrån mitt hjärta. Den gör att jag hela tiden går framåt. Den har gjort att jag vågat tex starta företag.

Jag är den jag är. Kvinna. Med ett stort sårbart hjärta. Nära till alla känslor som gör mig oerhört levande! En man sa en gång till mig: - På ett sätt LEVER kvinnor faktiskt mer just för att ni är så nära era känslor. Ni är så föränderliga...Det stämmer så väl. För livet självt är ju förändring! Det kvinnliga ska vara föränderligt. Det maskulina mer principfast och gränssättande. Tillsammans kompletterar vi varandra. Och dessa båda energier kompletterar varandra även inom oss.

Slutsats: Inom oss och i våra liv ska vi se både vår maskulina och feminina energi som en tillgång. I vår relation med oss själva ska vi älska oss själva för de vi är och samtidigt vara i kontakt med vår innersta essens, vare sig den är maskulin eller feminin.

Kram Maria Didalarion

Om att vinna när man vågar!

Hej på er!

Vad viktigt det är att våga uttrycka det man känner och vill! Läste idag ännu en gång vad viktigt det är att ha mål i livet om man vill nå framgång. Det stod så väl formulerat att du först måste ha en vision, en dröm, ett mål, därefter också våga uttrycka det och säga det högt och sedan skriva ner det. Det sista steget är det viktigaste...att våga ha modet att i handling börja arbeta mot det. Det är så bra att bli påmind om detta ibland. För det gäller på alla plan i våra liv.

Det börjar alltid med att lyssna på sig själv, sitt hjärta och sina drömmar. Men det räcker faktiskt inte för att uppnå dem. Vi måste också våga uttrycka våra drömmar högt och ha modet att FÖLJA VÅRA DRÖMMAR. Det innebär faktiskt att ta tag i och börja arbeta i riktning mot våra mål! Om du vågar ta ett steg, tar universum och livet tusen till åt dig!

Jag har just gjort en sak som för mig innebar att våga lita på min intuition och våga följa hjärtat och använda mitt mod. Jag vågade ta kontakt med en vilt främmande kvinna i Norge (en kontakt som Livet givit mig genom ett möte på ett kontor i Stockholm) som jag aldrig mött och som jag inte visste något om, (jag har bara känt på mig att jag snart ska till Norge och arbeta i egenskap av ängel). Jag vågade presentera mig som ängel på jorden i mailet...Vad hände? Fick ett långt svar...Hon blev sååå glad över att jag tog kontakt. Det visade sig att även hon var en ängel och visste om det. Hon hade längtat efter att utveckla den sidan av sig själv och mitt mail kom som en skänk från ovan! Nu har vi inlett samarbete och snart bär det av till Norge. Jag börjar kanske nästa år med föredrag och workshop i Oslo!!! För att jag vågade...och för att jag hela tiden får hjälp av Livet och alla som Livet inrymmer. Fantastiskt!

Dagens Visdomsord: Våga lyssna på och följ din inre känsla och våga tro, uttryck och arbeta i riktning mot dina drömmar! Så kan du snart leva din dröm!

Änglakramar Maria Didalarion