Hej allesammans!
Precis som jorden och allt levande ryms det polaritet också inom oss människor. En vanlig polaritet man brukar tala om i andlig utveckling är den maskulina respektive den feminina polariteten. Jag fick förra veckan insikten i att jag ofta går över till min maskulina polaritet, trots att min innersta essens är den kvinnliga energin. Vi ska naturligtvis ha båda dessa energier i våra system, men för mig som kvinna, kändes det viktigt att nu få knyta an till min innersta essens igen. Få vara kvinna fullt ut och älska den vackra kvinna jag är...
Jag insåg, mellan tårarna, att mitt innersta väsen av olika anledningar har valt att skydda sig med den maskulina energin för att slippa vara alltför öppen och sårbar. Jag har lurat mig själv att tro att jag är starkare när jag är i min maskulina polaritet...Det stämmer inte alls! :) Att vara sårbar ÄR att vara stark. Men jag är också oerhört tacksam för min maskulina energi. Den har också fört mig framåt och gjort att jag vågar agera utifrån mitt hjärta. Den gör att jag hela tiden går framåt. Den har gjort att jag vågat tex starta företag.
Jag är den jag är. Kvinna. Med ett stort sårbart hjärta. Nära till alla känslor som gör mig oerhört levande! En man sa en gång till mig: - På ett sätt LEVER kvinnor faktiskt mer just för att ni är så nära era känslor. Ni är så föränderliga...Det stämmer så väl. För livet självt är ju förändring! Det kvinnliga ska vara föränderligt. Det maskulina mer principfast och gränssättande. Tillsammans kompletterar vi varandra. Och dessa båda energier kompletterar varandra även inom oss.
Slutsats: Inom oss och i våra liv ska vi se både vår maskulina och feminina energi som en tillgång. I vår relation med oss själva ska vi älska oss själva för de vi är och samtidigt vara i kontakt med vår innersta essens, vare sig den är maskulin eller feminin.
Kram Maria Didalarion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar